Elddop

Som ni vet så gör jag en del tårtor och andra bakverk och oftast är jag i alla fall ganska nöjd. (Helt nöjd lär jag aldrig bli). Hur som helst så måste jag göra nått rätt eftersom jag börjat få en del beställningar från både vänner och kollegor. Och ändå............ Mitt elddop är att göra tårta till lilla damens födelsedag. Hon blev 5 år förra helgen och på Söndag ska det vara barnkalas och hon har beställt tårta av sin mamma.
Detta år ska jag göra en Monster high tårta. Alla ni så har tjejer i liknande ålder vet nog vad jag pratar om och ni andra får Googla. Mattels hemsida är ett hett tips :) I alla fall ska jag göra tjejernas emblem mitt på tårtan och runt om ska det vara rosa och lila chokladrosor och fjärilar också de ska gå i rosa och lila, så jag vet vad jag ska göra imorgon om man säger så. Måtte det nu gå vägen så att hon blir så där glad och nöjd som jag vill att hon ska bli! Bild kommer senare :) Håll tummarna för mig nu så att lilla damen får en fin Monster high tårta.

Not to self

Nybakade scones till frukost är underbart, men höjer magontet rätt många grader. "Suck"

Är jag mitt eget fel?

Ibland undrar jag om det finns ett slut på magontet. Jag har haft ont i magen, visserligen i olika grad, men ändå, konstant sedan nyår. Problemet är inte nytt precis jag har haft de här problemen till och från (mest till sedan ett par år tillbaka) i över 20 år och testat ALLT. (Ja ok inte knark då, men det är inget val för mig). Just nu går jag på Movicol, Probimage och Magnesiumtabletter. Det går så där....
Ibland så funderar jag över hur det kunde bli så här med magen. Enligt läkarna som gjort två grundliga genomgångar av min mage vid två olika tillfällen är det inget "fel" på magen. Jag har bara en ovanligt långsam tarm. Men varför blev den sån då? Ja det är det ingen som kan svara på. Visst är det märkligt ändå. Att kroppen plötsligt hamnar i ett läge och vägrar släppa taget så att säga.  Det är nått jag verkligen kan sakna inom den västerländska sjukvården. Att man sällan går till botten med problemet utan släpper patienten när symptomen är borta. Sliter man inte upp rötterna på maskrosen kommer den tillbaka. I tell you. IT DOES.
När det är som jävligast kan jag ibland inte låta bli och bli lite mörk och fråga mig: Är jag mitt eget fel? Borde jag göra nått annorlunda? Ska jag äta allt? Ska jag sluta äta? (Har testat båda men inget funkar i längden av ena eller andra orsaken dessvärre inget där emmellan heller).
Någonstans måste jag tro på att jag en dag ska stöta på den där lösningen som kommer att hålla i längden, men till dess är jag på en ständig jakt efter lösningen på ett till synes olösligt problem. Men jag LOVAR att dela med mig den dagen jag finner lösningen så till alla andra stackare med krånglande magar. DU är inte ensam och just precis nu önskar jag att just DU inte ska ha ont mer. Kram på dig.