Lilla damen

Ni anar inte hur mycket det händer på bara en månad. Det är helt otroligt vad så här små barn kan lära sig efter så kort tid på jorden. Hon skrattar så det står härliga till. (Roligast är storebror som emellanåt vänder ut och in på sig för att få henne att skratta.) Hon har börjat äta lite "riktig" mat och gillar både mos av potatis, palsternacka, blomkål, morötter, majs och sötpotatis. Det sistnämnda är nog favorit tror jag. Lite gröt har vi också hunnit med, men rödbetor var ingen höjdare. Det utvisades å det bestämdaste från munregionen och mamma fick en ilsk blick som sa: - Vill du ha kvar jobbet som min mamma så gör du aldrig om det där! (Och det vill jag så vi har tagit bort rödbetor från Ers Höghets meny.) Hon kan rulla åt båda håll och vända från rygg till mage och från mage till rygg och jobbar nu som bäst på att utveckla maggliggandet till krypning. Bakdelen går rätt bra men framdelen vill inte riktigt lyfta från underlaget vilket brukar resultera i att damen efter en stund blir inte så lite arg (och ledsen). Hon tvekar inte heller med att säga sin åsikt utan är allt som oftast med och diskuterar vid middagsbordet när alla är samlade. Det är dock inte alltid vi hänger med i svängarna, men tack och lov har hon överseende med våra bristande språkkunskaper. Hon har en förkärlek för att stå och det är osannolikt hur stark hon är! Bara hon hittar balansen så kommer hon snart att stå! OCH det roligaste av allt hon har börjat suga på tummen! Jamen hur söt får man vara!?! Hon gör det med sådan elegans och finess att det är helt otroligt. Och ja just det ja! Hon har fått två tänder i underkäken och det märks i MIN och makens tummar som hon gladeligen nyttjar som bitringar. (Jo vi har köpt en bitring men ni ska ju inte inbilla er att den är speciellt intressant när det finns så goda tummar att bita i!)