Jag har upptäckt ett litet fel....

i tesen om tillgång och efterfrågan.

Låt mig förklara. Helgen innan alla hjärtans dag var vi ute och fikade på Espresso house i Skrapan. Jag var lite småsugen på nått sött men ville inte ha en sån där jättemuffins som säljs på alla caféer nu för tiden och blev därför väldigt glad när jag upptäckte att man på Espresso house kan köpa minimuffins och eftersom det snart var alla hjärtans dag så tog jag naturligtvis den lilla muffinsen med ett stort rosa marsipanhjärta på. Oj oj oj det skulle jag inte gjort. På en liten botten av koks tronade ett väl tilltaget lager av polkatryffel som var himmelsk. Jag säger det igen HIMMELSK. På söndagen tvingade jag familjen att gå en promenad på stan bara för att kunna se till att vi hamnade på Espresso House för en liten fika. Jag la lyckligt beslag på ytterligare en av de goda minimuffinsen och passade på att fråga Baristan hur länge de tänkte köra med den här lilla godingen.
- Ja det blir väl tom nästa helg skulle jag tro.
!!!!!!!!!!!!!!!

Och nu tillbaka till tesen. Den bygger ju på att det är efterfrågan som styr tillgången på varor, men här fallerar det totalt. Det spelar just ingen roll hur mycket efterfråga jag kan lyckas uppbringa. "Min" lilla älsklingsmuffins är borttagen. Med lite tur kan den tänkas dyka upp till nästa alla hjärtans dag. Det betyder NÄSTA år! Ska jag gå här som en trånande tonårspojke fram till dess? Nej det tänker jag inte så vad gör Fru Bling! Jo hon ger sig i kast med den uppsjö av kokböcker som det Blingska hemmet äger och börjar gå igenom det ena tryffelreceptet efter det andra i jakten på den perfekta vita tryffeln. Efter en del funderande och modifierande av recept inhandlades en antal råvaror och sedan satte jag igång.

Jag vågar påstå att resultatet var ganska så strålande. Och efter att ha spritsat smeten i små knäckformar med leopardmönster (kan köpas på DUKA bla) och gett mina små tryfflar ett litet "snötäcke" av rosa pudersocker så var de så fina att de fick följa med som present till värdparet när vi var på middag i lördags. Efter att ha stoppat den första i munnen så såg K lite smått lyrisk ut och sa med ett stort varggrin. - Den här asken är MIN!

Jag måste säga att det känns väldigt skönt att inte behöva vänta till nästa år innan jag får njuta polkatryffel igen. Nu kan jag ju göra min egen precis när lusten faller på. ;)
Nöden är ju uppfinningarnas moder.................