Imorgon är det en STOR dag i den Blingska familjen. Lilla damen fyller 1 år och på lördag ska vi ha stort påsk och födelsedagsfirande för henne, men ännu så länge är det bara måndag morgon och på väg till jobbet vågade sig ett par snöflingor ner från himlen. Känns ju rätt onödigt nu när alla ändå bara längtar efter vår kan man tycka....
I helgen var vi på middag hos C, J och Lilla W och kollade naturligtvis in Melodifestivalfinalen. Det känns ju som att vi skickar rätt låt till Belgrad, men om Charlotte ska vinna den stora tävlingen återstår att se. Vi får väl se när bidragen från de andra länderna presenteras hur den står sig i konkurrensen, men jag skulle ändå tro att den kommer att ligga rätt bra till. Hur som helst så var det, som alltid, mysigt att umgås med C & co och god mat fick vi också. Dock hindrade inte välstoppade magar oss från att på söndagen tillsammans med en annan barnfamilj ställa till med stort Kroppkakskok! Nej inte såna där läbbiga smålandskroppkakor utan det jag anser vara RIKTIGA kroppkakor från Öland. De två avgörande skillnaderna mellan de två sorterna är att de småländska är gjorda på bara kokt potatis och att fyllningen steks innan tillagning. De öländska däremot görs på en blandning av kokt och rå potatis samt att fyllningen är rå när man så att säga fyller kakan. Det är stor skillnad i smak mellan de båda sorterna och jag kommer alltid att förknippa doften av kroppkakskok med lyckliga barndomsminnen och stor kulinarisk njutning.
Det var rätt nära att jag skickade in receptet till ICAs recepttävling som de har just nu med svensk husmanskost, men när jag läste reglerna så står det att det ska gå hyfsat snabbt att laga rätten och där faller ju tråkigt nog detta recept bort, för även om det inte är svårt så tar det rätt mycket tid i anspråk att laga Öländska kroppkakor så jag får väl spara receptet till en egen kokbok då mutter mutter. Varför får inte matlagningen ta någon tid nu för tiden? Vad är det för fel på långkok? Jag menar idag kan man ju köpa potatisgratäng i påse........... i PÅSE!!!! Det är ju inte kostigt att folk inte kan laga mat längre. Man behöver ju inte anstränga sig.
Låt mig tala om att det var ett mycket trevligt och roligt sätt att umgås att stå där i köket och laga mat tillsammans. Y är halvjapanska och har inte ätit så mycket svensk husmanskost under sin uppväxt så det här med att laga kroppkakor tyckte hon var enormt spännande och hennes man hade inte ätit det heller (fast han är svensk!) så det var med stor spänning vi satte gafflarna i maten när den äntligen var klar. Nästa gång ska vi laga mat hemma hos dom. Nått japanskt har jag önskat och till jul ska vi ses och göra egen korv har vi bestämt. Inget slakteriavfall här inte utan RIKTIG korv. Då ska tom JAG äta korv och njuta.
5 kommentarer:
Jag är helimpad av ditt matlagande. Önskar att jag hade mer tid och främst intresse för matlagning.
Grattis i förskott till lilla damen :-)
Nämen. Är Lilla Damen ett år imorgon. Jösses vad tiden går. Hurra, hurra, hurra, hurra för bloggvärldens favvisflicka nummer ett.
Och håller så med om maten. Klart den ska ta tid.
Min tomatsås exempelvis kokar jag på ettan i över sex timmar... skvätter åt lite vatten då och då så får det puttra.
Och att laga mat och baka är kreativt och avkopplande. Riktigt hälsosamt att bara göra. Mindfulness i ett nötskal ;-)
Miss UD: Tack! I grund och botten så handlar det ju om att jag är oerhört road av matlagning och på senare år har jag dessutom blivit mer och mer intresserad av VAR min mat kommer ifrån och hur den så att säga har mått på vägen till mitt kök. Visst det tar mycket tid, men vi tycker att det är värt det :)
Lilla damen hälsar och tackar.
Maria: Ja tiden har gått skrämmande fort. För ett år sedan satt jag mest i soffan med stora stora magen och stånkade och nu har jag en liten underbar flicka som dagligen visar mig att universums alla mysterier rymms i ögonen på en liten dam :)
Ååå du får gärna blogga om din tomatsås så att jag får den a la Byström (kryddor osv). Låter spännande. Kan tänka mig att göra den till hemgjorda gnocchi Visst är det så. Att laga mat kan vara rena terapin och ett underbart sätt att umgås på. It's a wow thing!
Jag tror stenhårt på att Charlotte tar hem hela klabbet! :)
Annie: Ja. Det trodde jag med. Och tänk så rätt vi hade :)
Skicka en kommentar