Igår kunde jag ha tillbringat kvällen på Make Up Stores klubbkväll. Jag skulle också kunnat gå på exklusiv vinprovning på NK tillsammans med bästa C. Det blev inget av dessa två ytterst tilltalande alternativ. Istället tillbringade jag kvällen på föräldraföreningens årsmöte (sonens skola) och för att uttrycka mig milt så var det ju inte direkt en TREVLIG tillställning.
Till saken hör att det varit en viss turbulens i skolans styrelse och precis innan terminen skulle starta så fick rektorn gå på dagen och en ny tillsattes. Man kan ha olika synpunkter på detta och styrelsens hantering av det hela (vilket jag sannerligen har) och jag förstår att vissa föräldrar är irriterade över att det varit ganska skralt med information runt vad som hänt och jag trodde nog att det skulle bli en del upprörda röster under mötets gång, men jag kunde aldrig drömma om att det skulle bli som det faktiskt blev i verkligheten.
Istället för att få konkret information och diskutera frågan på ett civiliserat sätt blev jag häpen betraktare över hur illa människor i grupp kan bete sig och piska upp stämningen till ilska och aggression.
Plötsligt förstår jag varför det blir krig i världen och varför en mobb i vredesmod kan hänga en människa. Vi styrs uppenbarligen mer av våra känslor än vad vi tror och att många i salen är högutbildade människor var inget filter för att dämpa de djuriska instinkterna.
Jag menar inte att högutbildade på något sätt är bättre än andra. Absolut inte. Vad jag menar är att jag vill tro att de som gått en högre utbildning i större utsträckning lärt sig att analysera problem, lägga ihop fakta (som sorterats ut från gissningar och antaganden) och ifrågasätta påståenden för att vaska fram den sakliga grunden. Jag hade fel.
Kvällens diskussioner handlade mer om antaganden och rykten än om fakta och saklighet. Jag såg lysande exempel på storhetsvansinne, narcissism, besserwissrar, oförskämda och okänsliga egocentiker och förtal. Kort sagt det hade varit ett eldorado för vilken psykolog som helst. Det fanns material till en hel doktorsavhandling!
Visst ! Några som gjorde sin röst hörd hade både intelligenta och genomtänkta saker att säga, men större delen av kvällen kändes som rena häxjakten.
Vi har nog inte kommit så långt i utvecklingen trotts allt.
6 kommentarer:
Visst blir man lite rädd när man blir tvungen att inse det?
Dokusåpa in real life
Fy. En lightversion av flugornas herre?
Föräldrar i grupp kan vara jävligt läskigt!
Av just den anledning som du beskriver så är jag livrädd för att gå på föräldramöten. Jag bor i ett område med s.k. högutbildade människor men de har inte lärt sig att bete sig som folk.
Katarina: Ja och inte så lite rädd heller.
Shamrock: Japp. Där slog du huvudet på spiken.
Miss UD: Lite så ja...
Spader: Ja jag upptäckte det!
Knasterfaster: Man kan ju tycka att alla borde klara av lite allmänt hyfs, men så är tydligen inte fallet.
Fast det gått ett par dagar nu är jag fortfarande förvånad över vissa människors beteende på det där mötet.
Skicka en kommentar