Lilla damen har hunnit bli 1 år

Det här inlägget skulle jag naturligtvis ha gjort i tisdags, på den stora dagen. men i samma veva som Lilla damen fyllde ett år så fick vi reda på att en nära släkting till oss blivit allvarligt sjuk så jag orkade helt enkelt inte bry mig om bloggen just då. Nu har det dock kommit lite positiva besked angående vår släkting så även om det är fortfarande är allvarligt så känns det i alla fall lite bättre.

Mellan bilderna nedan är det ganska precis ett år och det är inte klokt hur mycket som hunnit hända sedan vi var på BB. Jag kommer aldrig att glömma första gången jag såg Lilla damen när de räckte fram henne inlindad i en filt med håret fortfarande vått av fostervatten och de mörka ögonen blinkande mot oss med allvarlig blick. Tom där i sin första stund på jorden kunde hon spänna ögonen i oss, maken och mig.

Lilla damen: Vi älskar dig så ofantligt mycket. Jag, din pappa och bror. Mor- och farföräldrar, gudföräldrar, kusiner och fastrar och mostrar. Jag kommer aldrig att kunna förklara för dig hur mycket jag älskar dig, men jag hoppas att du alltid känner min kärlek och vet att vad som än händer så kommer jag att finnas där för dig. Alltid.