Jag gillar när folk i allmänhet och kockar i synnerhet är innovativa i köket. Med ett undantag. Julbordet! Visst det är kul om en eller två av åtta sillsorter är något nytt och oprövat. Förra året åt jag tex en blåbärssill på Carlshälls gård på Långholmen som var jättegod. De hade även en choklad och chilisill som iofs var mer rolig och spännande än god. Hur som helst så finns det vissa saker som man inte ska tafsa på ! Julskinkan ska smaka julskinka. Ska man leka med köttbullarna så gör gärna det men inte under julen. Då ska de smaka kryddpeppar, lite salt och vara stekta i smör. Joxa inte heller med lutfisken, eller prinskorven, eller dopp i grytan, eller syltan osv. Den här tiden på året ska det smaka bara Svenskt om råvarorna. Jag läste ett recept i Allt om mat: Citrusgriljerad skinka....... öhh NEJ tack. Det är så sällan vi hyllar vår svenska mattradition och på julen vill i alla fall jag göra det.
När jag funderar lite på vad som är svensk mat så kan man ju undra lite över vissa av kryddorna vi använder på julen. Hur svenska är de egentligen. Hmmm ja saffran, kanel, kardemumma och kryddnejlika är ju inte direkt vad som odlas här. Å andra sidan har de använts i vår julmat så länge att de KÄNNS svenska. Utan dem så skulle det inte gå att skapa den rätta julfeelingen på julmaten. Så vem vet vart ett långsamt implementerande av det innovativa julbordet kan leda oss? En vacker dag står jag kanske där och lagar Citrusgriljerad skinka till mitt barnbarn.......... eller kommer jag det?
Nä till jul vill jag ha min senapsgriljerade julskinka. Jag ville det när jag var 5 år och jag vill det nu när jag är 38 år och det behövs ingen spåkula för att jag ska veta att jag vill ha det så när jag är 80 år också.
