Lilla damen vs Harry Potter

Jag måste säga att jag är full av beundran för hur en så liten varelse kan äga så mycket kraft och vilja. Det är faktiskt helt otroligt när man tänker efter.

Vi har ju haft våra ritualer när vi ska gå och lägga oss och dom ska vi tydligen inte ändra på det minsta. Inte ens lite ytte pytte!

När det är dags att sova så brukar jag eller maken fixa med ny blöja och sätta på lilla pyjamasen och sedan brukar hon få ligga och trixa med sin tandborste medan jag borsta mina tänder. (Jag har någon sorts tanke där om att hon genom att se mig borsta tänderna och själv få fixa med sin egen borste i framtiden ska tycka att det där med tandborstning är viktigt.) Sedan tar jag upp henne i famnen och går in i sovrummet och lägger henne på sängen medan jag klär av mig. Hon brukar då ge ifrån sig några små grymtningar av missnöje och smågnissla lite för att visa att hon finns ifall jag nu skulle få för mig att glömma bort det och ibland blir hon riktigt arg för att visa att det där med att ligga ensam på en säng var INTE vad hon tänkt sig. Hon blir sedan vansinnigt nöjd när jag kommer och tar henne i famnen igen och lägger henne i hennes lilla ombonade hörna i sängen, själv lägger mig bredvid, släcker lampan och sedan smeker henne på huvudet tills hon somnar, MEN så köpte jag den där Harry Potter boken och plötsligt så inbillar jag mig att hon ska ligga bredvid och sova medan jag läser!

Jag lovar. Det är INTE vad hon har tänkt sig. Så fort hon ser boken så börjar hon tjuta och det är inget litet ”det är så synd om mig” snyftande utan ett ylande och growlande som skulle göra vilken dödsmetallare grön av avund! Jag är rätt säker på att om hon kunde så skulle hon ta boken och slänga den i närmsta sopnedkast. Jag, som är sjukt nyfiken på hur det ska gå för Harry, försöker mig på en kompromiss och drar så Lilla damen närmare mig (hon ligger i princip redan på mig men i alla fall) och håller boken i en hyfsat obekväm ställning för att kunna gosa ordentligt med bebis samtidigt som jag läser bok. Den finten funkar inte alls. Hon inser på två röda att hon inte har mammas fulla uppmärksamhet och sätter igång att illtjuta så att fönsterrutorna håller på att skaka sönder. Inga mjuka ord eller smekningar kan få henne att lugna ner sig. Det finns bara en sak att göra och det är att lägga ifrån sig boken och voilà! Knäpptyst. När jag då inser att det inte kommer att bli något läst så släcker jag lampan och lägger mig på sidan mot henne och då kurar hon ihop sig i min famn, stoppar tummen i munnen och låter höra ett nöjt litet mmmmhmhhhhmmmm.

Lilla damen vs Harry Potter
1-0