Lyckad uppfostringsmetod

Ibland får man små bevis på att ens envetna strävan i att uppfostra sina barn faktiskt lyckas. Det GÅR uppenbarligen att lära 8 åriga pojkar saker, även om det större delen av tiden verkar fullständigt omöjligt. En av de metoder som används av mig och maken är Konsekvensläran
(= gör du si så blir det obönhörligen SÅ) en annan är Upprepningsmetoden (går ut på att visst kommando upprepas tills önskad effekt uppnås, vissa skulle nog kalla det tjat).

Igår när sonen var på väg i säng så slog det plötsligt maken att han inte hade sett skymten av den gymnastikpåse som den ömma modern skickat med på morgonen i sonens ryggsäck. Vi började båda stöna eftersom det innebär ett visst pyssel med att försöka få fatt på sådant som sonen spridit och "glömt" i skolan. (Vi har en viss erfarenhet i ämnet så suckarna och stönandet var absolut befogat.) Utan något större hopp i rösten ropade maken på sonen och frågade om han möjligtvis hade någon idé om var hans gympapåse kunde ha tänkts hamna under dagen. Sonen tittade på oss med ett visst överseende och sa, med rösten drypande av indignation:
-Den har jag NATURLIGTVIS packat upp!
Den djupt skakade fadern bara tittade på sonen och sa med tvivel i rösten: - Har du packat upp den???????
- Ja! Och lagt kläderna och handduken i tvätten.
- Jaha................... och skorna då?
- I garderoben så klart. Var skulle jag annars ställa dom?
- Jättebra gubben, fint. Ok du kan gå och lägga dig nu........ Jag ska bara plocka upp mamma från golvet så kommer vi och säger god natt sedan.......