Idag när vi gick till skolan så sa sonen plötsligt.
- Vet du vad som hände igår?
- Nä....
- Någonting jättehemskt!
- Jasså?! Vad var det då?
Precis i det här läget gick vi i en trapp vid Medborgarplatsen och mötte en strid ström av människor.
- Nä jag kan inte säga det NU, väste sonen mellan sammanpressade läppar
- Nähä?!?!
Efter en stunds trampande ut på öppna torget lutar sig sonen konspiratoriskt mot mig och väser:
- Igår sa en av Signes kompisar att hon tycker att jag är söt! Jag blev alldeles STEL i hela kroppen. Det var skitläskigt.
Jag tittade mjukt ner på min guldklimp och svarade:
- Du får nog vänja dig vid att det kan bli så ibland hjärtat.
- Ja men det där var RIKTIGT läskigt. Hade det varit Signe så hade jag nog dött..........
Ack ja så har det börjat då....... :)
5 kommentarer:
men lilla plutten, dom är ju för gulliga ändå! Om han bara visste vad som väntar ;-)!
Marina: Jo du. Ska jag vara ärlig är jag inte ett dugg avis. Att få hjärtat krossat både en och två gånger i tonåren tar hårt på en :)
Oh! Det kommer mera.. ojoj ;D
Miss UD: Ha ha ja det gör ju det :)
Som mamma till en 18-åring (!)...hur gick det förresten till... så kan jag bara säga att det nog blir hur bra/hemskt som helst... Visst är det härligt!?!
Skicka en kommentar