Det lyckades bli precis så illa som jag trodde och lite till. Vid 14.30 idag var jag redo att ringa maken och med gråten i halsen säga att nu går jag hem, men det gick inte för en konkursförvaltare hann före så det var bara att bita ihop och se glad ut..... eller i alla fall låta glad och hurtig..... Varför ska man alltid låta så jädrans hurtig? Man håller på att bryta ihop, men det ska banne mig inte höras.
Ok så här är det. Imorgon skulle ett betalningsföreläggande varit en av våra tingsrätter tillhanda. Det ärendet började jag med vid 15.00 (kl 16.00 ska jag gå, senast, för att inte komma för sent till dagis) Jag blev avbruten tre gånger av annat, så jag är ju inte ens på väg att bli färdig med överlämnandet, så jag får slita järnet imorgon och faxa och skicka original per post. På förmiddagen har jag ett möte inbokat med en kollega som har ett urknepigt fall där det är värsta strulet med ett dödsbo. En timme bort där minst. Under resten av den dagen har jag liiiite att förbereda eftersom jag på måndag ska.....
1. Delta i tre förlikningssammanträden i tre olika städer i Sverige.
2. Avge yttrande till två olika tingsrätter där vi blivit förelagda att yttra oss över svarandens inlagor.
3. Svara på fyra olika ackordsförslag
Sedan lär jag få en del telefonsamtal i vanlig ordning för just nu ringer det precis HELA tiden. Det hjälper inte ens att jag proppar mig för att få nått gjort, för då kommer kollegorna in med lappar om att den och den vill bli uppringd SNARAST.
Och hur har ni det på jobbet?
PS Det ska bli väldigt skönt med helg...............
6 kommentarer:
Men de är ju inte kloka någonstans, hur har de tänkt att du ska hinna med allt? Det är verkligen hemskt när man sitter med gråten i halsen och inte vet hur allt ska gå ihop men du, du kan inte gör mer än du kan. Och snart är M på plats igen så du inte är ensam iaf. Stor kram raring och så ses vi snart
Skit också... så där får man bara inte ha det. Vem ska Spader ringa till? Skickar massor, massor med kramar...
Hanton: Ja du jag vet ärligt talat inte hur dom tänkt sig, men precis som du säger så kan jag inte mer än jobba och det har jag gjort idag. ja jag hoppas att hon kommer hem. Dom är ju i Istanbul och där är det ju kaos så jag hoppas att flyget börjar gå i helgen.
Spader: Ja du det undrar jag också. Vem ska man ringa när det skiter sig så här och chefen glatt är en av alla de som ser till att jag gör annat än det som jag BORDE hålla på med. Jag må vara anställd som jurist men jag jobbar även som avtalsspecialist fast det inte längre ingår i mina arbetsuppgifter. *suck* Tack för kramarna de behövdes verkligen nu.
Verkar ju inte klokt! Är det bättre att du går in ivägen, får ett nervöst sammanbrott eller hänger dig i närmsta träd?? Varför får du inte avlastning? Om du bryter samman har de väl ingen...?? Låter defenitivt som om du skulle behöva avlastning, innan det är för sent! Uppmuntringskramar från mig!
hmm jag kan inte stava... jag menade förstås in i väggen ;-)
Marina: Nu när dagen är över måste jag nog erkänna att jag själv är lite förvånad över att det ändå gått så pass bra idag. Visst jag har varit ganska stressad och jag har inte fått vara ifred (tror att jag haft sju besök inne på rummet varav min chef stått för två fast hon vet hur jag har det), men jag har ändå lyckats få till det med allt utom två av konkursförhandlingarna. Fast dom börjar inte förän 13 resp 13.30 på måndag så jag har ju hela förmiddagen på mig att faxa in handlingar ha ha. Ja ja det är lika bra att försöka skratta åt eländet för annars är det lätt att förtvivla, men du har rätt situationen är ganska galen just nu. In i väggen tänker jag dock inte gå. Jag provade det för fem år sedan och det gör jag inte om kan jag säga. Var sjukskriven i 5 månader och mådde fruktansvärt dåligt. Så långt kommer jag aldrig låta det gå igen.
Tack för kramarna dom värmer gott.
Skicka en kommentar