Som vuxen förväntas man ha svar på det mesta eller i vart fall kunna ta reda på svaret, och så funkar också världen så länge man håller sig till möten med vuxna. När man pratar med andra vuxna så har man koll på läget. Samtidigt som konversationen flyter på så är hjärnan med och laddar svaret nästan innan den andra personen hunnit avsluta meningen. Det känns bra. Man är trygg. Det flyter.
Sedan finns det möten med barn som har en underbar förmåga att vända upp och ner på ens världsbild och röra om i hjärnkontoret så att det ser ut som om ingen städat på 10 år. Det blir syntax error. Synapserna funkar inte. Plötsligt står man där och det är tomt! Helt blankt! Hjärnan letar förbrilt efter något vettigt att säga, men hittar absolut inga vettiga eller ovettiga förslag över huvudtaget.
Precis det hände mig idag när jag hämtat sonen från fritids och vi var på väg hem.
Sonen: Mamma!
Mamma: Mmmm. (Lugnt strosande mamma som har halva tankeverksamheten inställd på vad hon ska trolla fram till middag.)
Sonen: Vem vinner av den gröna och röda snigeln?
(Lugnt strosande mamman tvärnitar och bara stirrar rakt ut i tomma intet. I hjärnan är det absolut tomt. Den skriker efter förklaringar och förutsättningar att kunna grunda ett korrekt svar på, men förgäves. DET ÄR BLANKT!)
Mamman: Öh …. Öh …… öhhhhhhhh. Den röda... kanske.
Sonen: Rätt!
(Hjärnan är i totalt uppror! VAD FAN ÄR DET FRÅGAN OM.)
Mamman: Öhhh så bra! ………………..
Så här ett par timmar senare har min hjärna fortfarande inte hämtat sig. Vilka är den röda respektive gröna snigeln? Varifrån kommer de? Hur ofta tränar de? Sker träningen i öppen terräng eller på inomhusbana? Jag gissar att jag knappt kommer att kunna sova inatt!
2 kommentarer:
Hahahahahahaha - så himla kul. Och nu blir jag ju nyfiken. Lova att berätta vem som vann :)
Ja det var ju den röda som vann, men fråga mig för guds skull inte varför! Det är fortfarande ett mysterium för mig! :O
Skicka en kommentar