Snö

Så blev det snö till alla Stockholmsbarn trotts allt. När W åkt hem vid tolvtiden byltade jag och sonen på oss massor med vinterkläder och gick ner i parken för att han skulle få frossa i att leka i snön. Så klart var parken redan full av ambitiösa föräldrar som säkert varit igång med pulkåkning sedan fem i morse eller nått. De som inte åkte pulka eller byggde snögubbe stod och smuttade på sin medhavda varma choklad och var så där härligt rosiga om kinderna som man bara blir av att vara ute i friska luften. Själv vankade jag stilla omkring som en gigantisk michelingubbe och var bara jäkligt tacksam över att jag inte spydde ner hallgolvet medan jag försökte få på mig curlingkängorna hemma. (JO det kräver HELA ens uppmärksamhet och ansträngning att få dom på sig när man är gravid!) Sonen var överlycklig och sprang, pulsade kröp och krälade runt i snön tills även han fått den där rosiga färgen på kinderna. (Vid något tillfälle måste han även stått på huvudet, fast jag missade det, för annars begriper jag inte all snön som satt på hans mössa!) Jag lyckades stå ut i 1 timma innan höfterna sa ifrån, så jag var duktig och sonen mycket lycklig.