Inser att det bara är 25 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum idag och det är ju inte mycket. Vi var hos MVC igår och eftersom mina sammandragningar de senaste dagarna ändrat karaktär (vissa av dom gör riktigt ont och känns mer som värkar) så ville jag att hon skulle kolla om det hänt nått med cervix. Det hade det. Den är nu utplånad och jag är öppen ungefär 1½-2 cm. Min planeringsinstinkt tog naturligtvis över och jag frågade när förlossningen kunde tänkas börja. För en kort sekund inbillade jag mig att jag faktiskt skulle få ta fram kalendern och boka in förlossningen med datum och tid! Nå jag blev snabbt nedtagen på jorden igen när min barnmorska svarade att jag kunde vara helt öppen nästa kväll eller……… om två veckor……. GAHHHHH. Så jag vet fortfarande inte NÄR förlossningen kommer att starta! Visserligen tyder ju de senaste dagarnas förändringar på att vi har kommit närmare målet men inte NÄR vi kommer fram. Frustrerad???? Jamen JA JA JA!!!!! (Hjälp jag kommer att vara gravid i all evighet!!! AHHHHH!)
Lilla damen tar dock saken med ro och tumlar glatt omkring därinne som om hon tyckte att det är riktigt trivsamt för att sedan ta i för kung och fosterland och försöka köra ut huvudet genom magen strax under revbenen på vänster sida! Sonen tycker att det ser väldigt kul ut och påpekar gärna för lillasyster att det är "fel väg" om hon tänkt att komma ut!
Hon har ju tydligen bestämt sig för att göra som sin bror och komma ut med rumpan först. Vilket enligt min barnmorska gör mig till ett hett byte, alla kommer att vilja vara vår barnmorska på BB. Säte är tydligen så ovanligt att när det väl kommer in en kvinna som ska genomgå sätesförlossning så är det a BIG thing!
För min egen del fattar jag inte riktigt varför det är sånt hallå över ett säte. Ut ska dom ju och oavsett om det är huvud eller rumpa som behagar vara första delen ut så är det ju fråga om ett gigantiskt arbete som jag har framför mig och det är DET som jag försöker fokusera på och samla mig inför. Jag har ju gjort det en gång så då kan jag ju göra det en gång till.
Lilla damen! Jag är redo. Nu kör vi så det rycker!
8 kommentarer:
Tycker det låter lite läskigt.. lillflickan kan ploppa ut närsomhelst liksom (kanske inte riktigt)! Hoppas hon håller sig inne över helgen iaf och att ni får trevligt! Kniiiip ;)
Oh nej det är inte läskigt! Jag bor JÄTTENÄRA sjukhuset och har ju fött barn förut så jag tycker absolut inte att det är läskigt, mer frustrerande. Och även om det kan gå fort ibland så plopp vete sjutton! "fniss" :)
Hoppas att du också får en trevlig helg!
Vad spännande... och helt rätt inställning "jag är redo"!
Maria: Ja ha ha Det är nog inbyggt på nått sätt. Tillslut är man så less på att vara gravid så man vill inget hellre än att få sätta igång med själva födandet!
uäk...min stora skräck...att det helt plötsligt ska sätta av och ja, i sin enfald så vill man kunna bestämma tid & datum...va beredd liksom :)
hehe...känner igen det där när man tröttnat och bara vill bli ENSAM med sin kropp igen, kunna andas normalt igen! Än så länge har jag inte kommit till det stadiet har några få månader kvar!
spännande...då får man väl se när lilla damen beslutar sig för att visa upp sig för brorsan :D
Redangel: Ja just nu är det rätt motigt. Hade jag bara mått bra så hade det ju varit ok, men som det är nu! :p Jag är superless. Fast det ÄR onekligen spännande också. Vi längtar ju så mycket efter henne!
Gud vad härligt att läsa. För mig som har förlossningsskräck så är det rätt befriande att läsa hur okomplicerat du ser på saken. Jag skaffar jättegärna barn en dag men det där med att föda dem kan jag gärna överlåta på någon annan.
Kan tänka mig det & all oro oxå, stå på standby...
Men värst är om man själv inte är på topp. Själv lever man i snigeltakt tack vare blodtrycket & det känns stressande att allt tar ett LIV att göra!
Ah, ja...man vill ju skåda sitt mästerverk snart, slippa den haltande gången...men än så länge är jag inte AP-LESS. Men det kommer snart det med! Ser ICKE fram emot den sista veckan
Skicka en kommentar