Det här är nog en av de märkligaste böcker jag läst på länge och med tanke på att 2009 har inneburit mycket vampyrer för min del, så säger det en hel del. Den handlar om tjänstekvinnan Hannah och medelklassmesen Arthur. Ja redan här är jag tyvärr tvungen att avslöja vad jag känner för bokens manlige huvudperson. Någon så ryggradslös, feg och dålig ursäkt till karl har jag sällan läst om. Både Arthur och Hannah har funnits på riktigt och händelserna i boken lär också vara hämtade ur verkligheten vilket inte gör det hela bättre för jag kan inte begripa vad Hannah ser hos den här veka mesen till karl som inte tvekar att svika henne när hon som bäst behöver henne eller rata henne framför sina fiiiiina vänner. Att kvinnor gör dåliga val det vet vi alla och har säkert gjort lite till manns, men Hannah håller ut år efter år med denna märkliga man. Hannah kommer från riktigt usla förhållanden och åker redan som liten flicka mer eller mindre huvdstupa ut ur sin supande fars hus för att på egen hand tjäna sitt uppehälle. Hon jobbar hårt och är sällan ledig. En dag får hon i alla fall tillfälle att gå på teatern och ser då en pjäs som handlar om en prinsessa som tagits till fånga och hålls som slav. Denna slavprinsessa blir en röd tråd genom boken och hon låter tom Arthur lägga en kedja om hennes hals och hon svärtar sig med sot och ligger vid hans fötter och kallar honom "massa" för att visa sin underlägsenhet, men man kan stilla fråga sig vem som egentligen är herre och vem som är slav, för hur många gånger han än försöker så kan han inte lämna henne. Arthur dras ständigt till henne, skiten, smutsen och allt det fula. Det spelar ingen roll hur många kvinnor från den lägsta klassen med de värsta och skitigaste jobben han försöker ta sig ann, när han likt en fåfäng Don Quijote drar ut för att rädda dem så att deras kvinnlighet kan återställas. (Lika ofta som han sviker dem han just försökt rädda kan tilläggas.) Han återvänder alltid till Hannah och slutligen är det hon som faktiskt gör slut på alltsammans.
Eftersom sot är ett så genomgående tema i boken har jag också låtit min boksminkning genomsyras av svart som en liten hyllning till alla dessa kvinnor som slitit i den värsta lorten och skiten. Arthur lär jag glömma ganska fort, men Hannah kommer jag att minnas länge. Boken var mer intressant än underhållande, men jag tycker ändå att den var värd att läsa om inte annat så för att påminnas om att det är en oerhörd lyx att varje dag kunna äta sig mätt, dricka rent vatten, duscha sig ren och sova i en varm torr säng.
9 kommentarer:
Älskar snirkligheterna, passar perfekt till omslaget!
Åh, du har också börjat med ett "boktema", vad kul! Grymt cool sminkning, den verkar passa bra till boken...
Hanton: Ja de här boksminkningarna är roliga att göra. Jag kan tillåta mig att sväva ut på ett sätt som inte låter sig göras när man ska ut bland folk. Riktigt kul.
Emma P: Å tack! Ja konceptet är ju snott från dig och Sminkan, men det är ju så roligt att få göra nått annorlunda ibland så jag har tänkt att varje gång jag läst en bok så ska jag skriva lite om boken och göra en sminkning som knyter an till boken både på in och utsidan så att säga. Då får jag ju dels anledning att sminka mig lite "utflippat" och dels skriva om boken jag läst.
ja, jag tycker att det är kanonbra verkligen! både Sminkan och jag är lite inne på att vi borde ha en bokblogg, men då tiden inte riktigt finns så löser vi det så här istället. Kul att vi har inspirerat dig!:)
Emma P: Ja nog önskar man att man hade mer tid att läsa på men så är icke fallet så jag är glad för de böcker jag hinner med. Bra att ni inte tar illa vid er av att gör en copycat utan blir smickrade istället. Bra idéer är ju synd att slösa bort så att säga! Du och Sminkan är stora inspiratörer!
Åhh vilken fantasi du har! Verkligen häftig sminkning, gillar snirklingarna och den coola svarta "rougen". Du har verkligen hittat temat i bokomslaget! Kramen!
Nope, jag tycker det är kul när folk copycatar mig eller oss, det betyder ju att vi gör ngt bra:)
Och tack, vad glad jag blir! Att inspirera är det jag allra helst vill göra, så lyckas jag med det är jag verkligen jätteglad!
Marina: Ja det är ju det som är så kul med boksminkningarna. Man kan flippa ur precis så mycket man vill :) Snirklingarna har jag gjort liknande i en temavecka förra året men de kändes helt rätt till det här omslaget. Tack! Kram.
Emma P. Precis! Man vet dock aldrig hur folk tar saker. En del kan bli stötta och tycka att man snor "deras" grej, men jag ser det mer som smicker så det är bra att ni tar det så.
Skicka en kommentar