Eller Kaningryta med oliver !
Ja det är ju en lite speciell kväll med Melodifestival och allt så vi tänkte värma upp med en riktigt lyxig och god middag. Ännu så länge har jag bara smakat av såsen, men den bådar gott kan jag säga. Så här gjorde jag.
1 färsk kanin (som jag bad få styckad där vi köpte den)
Dijonsenap
20 -25 urkärnade svarta oliver
400 g finhackad scharlottenlök
5-6 kvistar färsk timjan
rapsolja och smör
4-5 vitlöksklyftor
5 dl vitt vin
2 dl vatten
1-1½ dl crème fraiche
salt och peppar
Hacka scharlottenlöken och vitlöken fint. Gnid in kaninbitarna med dijonsenap. Salta och peppra. Bryn bitarna i en blandning av olja och smör. Fräs lökhacket, timjankvistarna och oliverna en stund. Lägg i kaninbitarna igen och häll över vin och vatten. Låt puttra under lock i 40 minuter. Ta sedan av locket och låt puttra ytterligare 20 minuter. Ta upp bitarna och rör ut crème fraichen. Lägg tillbaka bitarna och låt grytan bli rykande het innan servering.
Vi tänker äta grytan med ris till men det går precis lika bra med potatis!
Jag har liiiiiite ångest över att äta Lille Skutt till middag!
6 kommentarer:
Låter sååå smarrigt!
Gällande lille Skutt så brukar jag skoja med min brorsdotter om att hennes kanin heter Steken. För då slipper vi säga något annat när den ligger på ett fat på bordet, mohaha ;D
Ha en toppenkväll :)
Ja det var faktiskt riktigt gott. Såsen var himmelsk! Köttet är milt och fint i smaken och lätt smakerna i såsen ta plats. Vi kommer absolut att laga kanin igen. Kanske helstekt i ugn! Det tror jag kan bli gott också.
Hihi! Först trodde jag det var en vego.gryta (du vet det gamla talesättet att vegatrianer äter kaninmat;-) men så var det ju inte!!!!
Vad bra du är på matlagning :-)
*Gapskratt* Nä inte riktigt va!!!
Matlagning hör till mina favoritintressen och under årens lopp har jag samlat på mig ett mindre bibliotek med kokböcker som används rätt flitigt. Jag letar alltid efter ny spännande ingredienser och recept och "plågar" våra vänner med trerätters stup i ett! Jag tycker det är jätteroligt att sätta ihop menyer och anpassa dom efter tillfället eller vilka sorts människor som ska äta. (Hur kunde jag välja juristlinjen!!!! Jag borde blivit festfixare med egen catering för böveln!)
Faktum är att jag håller på med ett hemligt långtidsprojekt som involverar recept ur egen ficka ur ett väldigt speciellt perspektiv.... *viftar mystiskt med ögonbrynen*
Du verkar vara en fantastisk kock :)
Mary: Oh nu rodnar jag !
Jag har det nog i blodet. Jag har växt upp i en familj där matlagning har varit en familjeangelägenhet. Både mamma och pappa lagar mat och ska jag vara ärlig så är pappa strået vassar än mamma vilket är lite ovanligt i den generationen. Min farfar var också väldigt duktig på att laga mat. Jag kommer ALDRIG att glömma hans köttbullar. Dom var i en egen klass för sig kan jag tala om! (Saknar dig farfar! och då menar jag inte hans köttbullar.) När jag bodde hemma så blev det mest svensk mat och ibland lite franskt och italienskt men där tog det i princip stopp så när jag flyttade hemmifrån så började jag köpa indiska och thailändska kokböcker. Tror inte att jag åt potatis på ett år! Sedan har det bara rullat på. Jag brukar inte fråga maken och sonen vad de vill ha till lördagsmiddag utan från vilket land!:)
Min mest udda kokbok är nog den om mat från faraonernas tid som är en sammanställning över dokument och inskriptioer från utgrävningar av pyramiderna i Egypten. Minns första gången jag hade gäster runt det temat. Det var mycket vitt och guld i bordsdekorationen och jag hade små statyer av egyptiska gudar på bordet!
Skicka en kommentar