och vad vissa ibland kan tänkas köpa är emellanåt helt obegripligt!
Maken (som idag jobbar hemma) har just fått ett mejl där han erbjuds en fantastisk kurs som kommer att revolutionera hans sätt att arbeta som chef! Hör bara på följande säljargument:
En av de största utmaningarna för dagens ledare är att få människor att arbeta effektivt tillsammans för att genomföra förändringar som också blir bestående. Facilitering kan översättas med "att göra något möjligt". Det är ett arbetssätt som syftar till att leda organisationen genom processer mot gemensamt överenskomna mål på ett sätt som uppmuntrar delaktighet, motivation och ägarskap.
Är det inte så att man baxnar?! Hur bar sig cheferna åt innan denna kurs i facilitering dök upp!!! Få människor att arbeta effektivare tillsammans! Det är ju genialt! Att ingen tänkt på det förut! Och det här med att leda organisationen genom processer mot gemensamt överenskomna mål! Det har jag ALDRIG hört förut! Verkligen! Det känns så nytt och fräscht på nått sätt…………….
3 kommentarer:
Hahahaha :D jaaa, huvudet på spiken kära Bling Bling!
Jag undrar hur vi egentligen kunde leva och andas utan alla dessa kurser.
Sen är jag även fascinerad över alla coacher/livsguider. Jag kräks nästan när jag ser ordet coach...
Jösses amalia!
Managementkurser har en tendens att bli lite lätt... patetiska ;-)
Värsta är att det finns många som inte genomskådar dem...
Jez
Annie: Ja alla dessa coacher. Mitt företag har nyligen genomgått en stor omorganisation. (Du vet det där ledningen bestämmer sig för att göra när allt inte flyter som det ska på företaget!) Då hade vi den stora äran att lyssna till en sån här "livscoach" som skull peppa oss inför förändringen. Större delen av tiden ägnade han åt att tala om alla fantastiska tjänster han haft genom åren och vilka fina utbildningar han gått igenom och han var noga med att ange hur många år ditten och datten tagit. Dessutom hade han varit gift, skillt sig och gift sig igen och skaffat ett antal barn OCH för att toppa detta även besegrat en dödlig sjukdom. I början av sitt anförande berättade han att han var 43 år! Jag och kollegan räknade ut att han för att hinna med allt han skröt om (för det var verkligen skryt) måste ha varit 4-5 år när han började skolan! Trovärdig kille! NOT! Ok han sa ju en del bra saker också det ska jag inte sticka under stolen med, men när han drog sin meritlista så tappade han en del i förtroende och när det sedan blev lite hallelujastämning när han skulle ha med sig publiken att hojta div. floskler då ville jag bara spy! Det kändes som att vara med i Byggare Bob:
- Kan vi klara det!
- KLART VI KAN!
Blääääääääää
Maria: Patetiskt är ordet. På mitt jobb har dom haft pippi på sånt här de senaste åren och det står mig upp i halsen att behöva sitta med någon nisse som ska dela in en i färg eller fåglar eller vad det nu är för frälsande recept han har att komma med. Det blir lite som att ge alvedon till någon som brutit benet! Som anställd vill man ju bara vråla!
Det man borde lägga krutet på verkar gå ledningen förbi.....
Precis som du säger: att folk inte genomskådar att det oftast bara är samma gamla burkmat i ny förpackning!!!
Skicka en kommentar